Jag hörde ett samtal på TV, vet inte vem som pratade just för tillfället. Det jag snappade upp var pratet om att vi har inga marginaler idag inom sjukvården för att bemöta den krissituation som vi har idag. Idag förstår vi verkligen hur mycket som vården har minskat på sina marginaler under en längre tid. Det har länge pratats om vårdkrisen.

Det är inom flera områden som vi har monterat ned ”marginalsamhället”.

Varför!

Spara pengar – nä! I så fall bara kortsiktigt! Så varför inte ta sig tid nu och fundera på varför! Och hur kan vi gå vidare för att förbättra för arbetsplatserna – för varje arbetstagare – för barnen – för varje elev – för varje individ i samhället!

Vi har någonstans på vägen i vårt intensiva samhälle valt att ta bort marginalerna i livet. Jag vet inte om det är så att vi i vår iver att vara effektiva har slimmat oss så totalt så att när det händer oförutsedda saker så står vi där. Vi vet att allt kan hända och att allt är föränderligt – ändå tar vi inte med det i beräkningen. För det har vi inte tid med. Varför då? Vad är det som gör att vi inte har tid? Vem har bestämt det?

Jag vill tro att vi har hamnat här, inte för vi ska göra det sämre för människan, utan egentligen handlar det hela tiden om att vi söker förbättringar. Bara vi får till det där så blir det bra. Vad är det egentligen som oftast inte är bra? Kan det vara så att vi inte ser det? Att vi hela tiden jagar det där som är så bra så vi inte ser det där som är så bra?

Har vi blivit fartblinda? Det finns inte tid för reflektion. Att bromsa ner. Vi bara kör på! Utan att veta vart vi är på väg och vart vi styr. Det kanske är tiden vi lever i? Fast är det inte vi som styr det som händer? Vem eller vad är det annars som styr och ger oss färdriktning?

Jag vill tro att vi efter denna globala kris kan se att vi i Sverige börjar att tänka efter och inser att vi inte kan vara så slimmade som vi är idag för att precis klara av de arbetsuppgifter vi har. Vi behöver marginaler inte bara för att klara kriser utan för att ge oss själva en möjlighet att leva och göra saker på ett bra sätt.

Alla arbetsplatser bör nog ta sig en funderare.

De flesta budgetar är så kortsiktigt så där kan man väl säga att man knappt lever här och nu. För att kunna leva här och nu i ett samhälle så anser jag att det behövs en långsiktig planering och framförhållning. För att spara pengar behövs planering och inte bara akuta ingrepp.

Jag ser hur man tror att man sparar pengar på att göra större barngrupper inom förskolan här i Arjeplog. Ett akut ingrepp. Långsiktigt så sparas ingenting och marginalerna för personalen och inte minst för barnen tas bort. Barnen får lära sig i ett tidigt stadium att det inte finns tid för att bara vara. Att livet är stressigt!

Jag har svårt för sådana här så kallade besparingar.

Vi behöver var och en marginaler och nu när vi hamnar i en situation som kräver att vi stannar hemma och isolerar oss så blir vi nog varse om att vi springer. Det är så svårt att vara utan något att göra hela tiden för de flesta så när tiden stannar upp så blir det jättejobbigt!

Vi alla är med i detta stora ”ekorrhjul” som vi brukar kalla det. Frågan är om vi kan kliva av och mitt svar är. Självklart kan vi kliva av men man ska inte tro att det är enkelt att trotsa stressen och snabbheten som vi byggt upp under åratal. Vi blir rastlös och har svårt att bara vara. Våga utmana det ett tag och se ifall det förändras. Undersök nyfiket och lite roat vad som händer. Många gånger måste hjulet lugna ner sig en stund så vi kan börja se andra möjligheter.

Det kan kräva att vi behöver ha tråkigt, stänga av alla informationskanaler en stund, eller åtminstone ta befälet och inte låta sociala medier och alla tusen intryck som vi tar till oss bestämma. Vi behöver det också men ta kommandot.

Vi behöver skapa marginaler där vi får tid över för reflektion. Vad vill jag göra? Vad behöver jag göra för att må bra? Vad är viktigt i mitt liv?

Ibland kan det vara en vånda innan man börjar se nya möjligheter! Våga möta våndan!

Varma kramar från mig!