Promenad i skogen med eller utan hund startar genast en rörelse i min hjärna, tro det eller inte. Det är när jag är ute och går eller rör på mig som jag får flest idéer. Många av idéerna provar jag. Idéerna har faktiskt resulterat i att jag startat ett företag. Att jag gått kurser. Inhandlat böcker och tagit till mig en massa nya kunskaper. Att jag gjort en hemsida & blogg. Och det som gör mig så nöjd och glad är att jag faktiskt gjort något av mina idéer.

Jag använder även mina skogspromenader, ja det är oftast i skogen som jag går, till att titta på det jag ser. Rönnbär, solens eftermiddags strålar som kikar fram mellan bladverken. Studerar bladen. Ibland böjer jag mig ner och känner hur bladen på lingonriset känns. Hur smakar lingonet! Hur luktar det? Hör vinden som ger löven ett prasslande ljud. Går sakta – känner stegen. Sätter mig på en stubbe.

Nu kanske någon skulle fundera ifall de såg mig där ute i skogen, luktande, kännande, blundande, smakande sittande på en stubbe. Jag skulle bara svara att det ger mig ro – att se så otroligt mycket det finns att se och uppleva när man bara är.

Jag har fått träna mig till det. Från när kropp och hjärna ”springer” och funderar på hur man ska lösa alla problem utan att se – till att upptäcka att om jag sätter mig här på stubben, andas och lär mig att se igen så öppnas nya vidder. Släpper problemen en aning så löses mycket upp i vinden som smyger förbi och i andetagen som ger kroppen syre.

Naturen – andetagen – och jag!