Fot för fot mot marken – rörelse i höfter och ben. Ögon som tar in och aldrig blir mätt av det dem ser – öron som hör ljud som aldrig hörts förut.

Rygg som letar sig uppåt – sträcker på sig. Lungor som fylls av syrerik luft som jag delar med träden, fåglarna, himlen och molnen. Magen som fylls av ett nytt andetag som fyller hela min kropp.

Molnen som förändras – byter färg och skepnad. Blir till ett skådespel där jag får vara med. Solen som skapar former, skuggor och förunderliga fenomen. Inget är det andra lik.

Dag som går mot sitt slut – solen fortfarande kvar i månens sken.

Solen – månen – molnen – trädtopparna en september kväll i Arjeplog.