ACT

Jag vill inte städa

19 september, 2019

Jag vill göra en massa andra saker eller ingenting.

Visst är det väldigt enkelt att jämföra sig med andra. Alla andra kan så mycket mer, säger alla kloka ord. Orkar allt, allt ser så enkelt ut. Jag som tycker det är så besvärligt att ta tag i att putsa fönster och städa. Jag som trodde att bara jag börjar så kommer energin. Men, nää. Ingen energi, ingen glädje över att städa. Det är något fel på mig. Alla andra tycker säkert att det är enkelt. Alla andra skakar nog på huvudet åt mig för att jag är så lat.

Sedan börjar man tänka att det är klart att de andra orkar. De har inte den här latheten i sig. De biter ihop och klagar inte. Jag, jag bara klagar och klagar. Det är klart att jag inte orkar. Men nog är det ganska irriterande att alla andra orkar. Det är något fel på dem inte på mig. Också är hela tankekarusellen igång bara för att jag inte vill städa.

Det är väldigt intressant att inte vilja städa tar fram en massa andra saker som inte har med städning att göra. Helt plötsligt är jag värdelös alla andra så otroligt duktiga. Dessutom börjar jag att bli irriterad över de som är så duktiga. Avundsjuka över en fantasi som jag har startat i min hjärna.

Många gånger startar karuseller av tankar när vi minst anar det och lika lätt är det att hoppa på karusellen. Tankarna fylls på utifrån vår egen verklighet där våra erfarenheter trängs med begränsade sanningar.

Jag börjar städa trots att det känns besvärligt och tillslut har jag hunnit två rum.

Och du det är helt naturligt att tankarna verkar få sitt alldeles egna liv. Däremot har jag möjlighet att välja när jag förstår att jag kan välja. Av någon konstig anledning så fungerar vårt ”tankesystem” så här. Och ju mer jag försöker lösa ”tankesystemet” desto mer kör jag fast. Vi kan inte lösa tankar som snurrar iväg med vanlig problemlösning.

Så det bästa jag kan göra är att konstatera vad jag tänker och titta på dem lite utifrån och inte ta det så allvarligt. Det är som det är – och alla andra tänker också så här. Släppa tankarna helt enkelt.

Och att skratta åt hur mina tankar och känslor börjar rotera kan vara väldigt befriande.

Jag börjar tänka att allt som jag tar reda på hur jag fungerar både fysiskt och psykiskt gör att det blir lättare att leva.

Släpp lite på kontrollen – släpp – och bara lev! Jag tar lätt saker för allvarligt så jag får släppa mer och mer. Jag behöver inte lösa alla problem för vad spelar det för roll om hundra år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.